Tillbaka i Sverige!
Resan hem gick super bra! Förutom att vi hade packat ner lite väl mycket i väskorna och dom var väldigt nitiska på vikten. Det var andra som fick betala som hade för mycket. Vi packade snabbt och raskt om och ringde Umesh som kom och hämtade upp det som var för mycket. Lufthansa är helt värdelösa. Det går inte att köpa till extravikt och övervikt kostar 300 kr kilot.
Barnen sov ju innan vi åkte upp + i bilen. Sedan sov dom ganska många timmar på planet. Det är tur för dom som är så små att dom kan ligga eller halvligga bekvämt i stolen.
Jonas åkte fast i säkerhetskontrollen med fruktcentrifugen och fick gå iväg med den till ett speciellt bås där som gjorde en kontroll för att kolla så att det inte var en bomb.
Mormor med kusinen Annie kom och hämtade oss på flygplatsen. Jonas fick ta en taxi med en del av väskorna. När jag skulle sätta in Miras bältesstol i bilen så märkte jag att den gått i sönder i transporten. Så jag fick gå och anmäla det innan vi kunde åka hem.
Sedan åkte vi hem till oss och kusinen Emelie lämnades också in. Senare kom kom min syster med man också för att äta Thaimat som vi köpt med oss på hemvägen. Mums! Stackars pappa trodde att vi ville vara själva så han hade tackat ja till en annan grej.
När vi kom hem så gick jag och tjejerna upp på övervåningen. Dom kikade in i sina rum också frågade jag Ellie vilket som var hennes rum. Hon gick in i Miras rum, snurrade runt och tittade sig omkring (alla leksakerna är ju borttagna då huset har varit uthyrt). Det här är mitt sa hon. Lilla gumman. Sex månader är lång tid när man bara är 2-3 år.
Vi fick bilstolen utbytt utan problem. La till pengar och uppgraderade till en med Isofix fäste.
På tisdagen tog Jonas Ellie till dagis. Hon gick in och började leka med kusinen Emelie direkt så det var inga problem att lämna henne. Jag åkte med Mira till hennes förskola. När vi kom in så tappade hon talförmågan. När vi tagit av oss och var på väg in så kommer en tjej i gruppen rusande och kastar sig fram och kramar Mira. Mira står som i chock. Jag följde med henne in och var kvar i en timme. Efter ett tag så släppte det lite och hon började rita med dom andra tjejerna. Det stog en kille där också och när fröknarna frågade vad han ville göra så sa han: Titta på Mira. En liten tjejtjusare :-) Sedan hade det gått hur bra som helst för båda. Min mamma hämtade dom tidigare både igår och idag så att det inte ska bli så långa dagar för dom i början. Mira har bara gått tre veckor på denna avdelningen innan. Hon och 6 andra barn bytte till denna avdelningen i höstas. Så dom andra barnen har hon inte riktigt koll på. Dom andra har koll på henne och dom har pratat om Mira på samlingen att hon är borta också har dom skickat några mail som dom suttit tillsammans och skrivit. Vi skickade också mail och bilder så dom hade printat ut dom och satt upp i hallen. Gulligt.
Ellie tycker att det är jättekul med snön. Eller isbitar är det väll mer nu. Även Mira tycker att det är kul att ta på sig sin snömössa och sina snökläder som hon kallar dom.
Det är noll till några minus ute. Det ligget is kvar på vissa ställen men det töade tydligen bort den del förra helgen. Hela gården på dagisen är nästan helt fulla med is.
När vi packade ihop för att lämna Indien kändes det inte speciellt bra. Men när vi väl kom in i huset hemma igen så känndes det bra igen. Nu återstår att få ner alla grejorna från vinden och komma iordning. Vinterkläder fick vi ju ta ner första kvällen och sedan så har vi tagit ner barnens leksaker. Mina kläder har vi dock inte fått ner ännu.
Jag var och handlade mat på Maxi idag, 2000kr blev det. I Indien brukade jag komma upp i 600 + ca 150 i köttaffären om jag handlade en full vagn.
Vi saknar självklart alla våra nya vänner men än så längs så känns det bra att vara hemma:-)
kram
Resan hem gick super bra! Förutom att vi hade packat ner lite väl mycket i väskorna och dom var väldigt nitiska på vikten. Det var andra som fick betala som hade för mycket. Vi packade snabbt och raskt om och ringde Umesh som kom och hämtade upp det som var för mycket. Lufthansa är helt värdelösa. Det går inte att köpa till extravikt och övervikt kostar 300 kr kilot.
Barnen sov ju innan vi åkte upp + i bilen. Sedan sov dom ganska många timmar på planet. Det är tur för dom som är så små att dom kan ligga eller halvligga bekvämt i stolen.
Jonas åkte fast i säkerhetskontrollen med fruktcentrifugen och fick gå iväg med den till ett speciellt bås där som gjorde en kontroll för att kolla så att det inte var en bomb.
Mormor med kusinen Annie kom och hämtade oss på flygplatsen. Jonas fick ta en taxi med en del av väskorna. När jag skulle sätta in Miras bältesstol i bilen så märkte jag att den gått i sönder i transporten. Så jag fick gå och anmäla det innan vi kunde åka hem.
Sedan åkte vi hem till oss och kusinen Emelie lämnades också in. Senare kom kom min syster med man också för att äta Thaimat som vi köpt med oss på hemvägen. Mums! Stackars pappa trodde att vi ville vara själva så han hade tackat ja till en annan grej.
När vi kom hem så gick jag och tjejerna upp på övervåningen. Dom kikade in i sina rum också frågade jag Ellie vilket som var hennes rum. Hon gick in i Miras rum, snurrade runt och tittade sig omkring (alla leksakerna är ju borttagna då huset har varit uthyrt). Det här är mitt sa hon. Lilla gumman. Sex månader är lång tid när man bara är 2-3 år.
Vi fick bilstolen utbytt utan problem. La till pengar och uppgraderade till en med Isofix fäste.
På tisdagen tog Jonas Ellie till dagis. Hon gick in och började leka med kusinen Emelie direkt så det var inga problem att lämna henne. Jag åkte med Mira till hennes förskola. När vi kom in så tappade hon talförmågan. När vi tagit av oss och var på väg in så kommer en tjej i gruppen rusande och kastar sig fram och kramar Mira. Mira står som i chock. Jag följde med henne in och var kvar i en timme. Efter ett tag så släppte det lite och hon började rita med dom andra tjejerna. Det stog en kille där också och när fröknarna frågade vad han ville göra så sa han: Titta på Mira. En liten tjejtjusare :-) Sedan hade det gått hur bra som helst för båda. Min mamma hämtade dom tidigare både igår och idag så att det inte ska bli så långa dagar för dom i början. Mira har bara gått tre veckor på denna avdelningen innan. Hon och 6 andra barn bytte till denna avdelningen i höstas. Så dom andra barnen har hon inte riktigt koll på. Dom andra har koll på henne och dom har pratat om Mira på samlingen att hon är borta också har dom skickat några mail som dom suttit tillsammans och skrivit. Vi skickade också mail och bilder så dom hade printat ut dom och satt upp i hallen. Gulligt.
Ellie tycker att det är jättekul med snön. Eller isbitar är det väll mer nu. Även Mira tycker att det är kul att ta på sig sin snömössa och sina snökläder som hon kallar dom.
Det är noll till några minus ute. Det ligget is kvar på vissa ställen men det töade tydligen bort den del förra helgen. Hela gården på dagisen är nästan helt fulla med is.
När vi packade ihop för att lämna Indien kändes det inte speciellt bra. Men när vi väl kom in i huset hemma igen så känndes det bra igen. Nu återstår att få ner alla grejorna från vinden och komma iordning. Vinterkläder fick vi ju ta ner första kvällen och sedan så har vi tagit ner barnens leksaker. Mina kläder har vi dock inte fått ner ännu.
Jag var och handlade mat på Maxi idag, 2000kr blev det. I Indien brukade jag komma upp i 600 + ca 150 i köttaffären om jag handlade en full vagn.
Vi saknar självklart alla våra nya vänner men än så längs så känns det bra att vara hemma:-)
kram
Skönt att det gick bra att resa och att barnen kom igång direkt med dagis. Många kramar ifrån ett varmt Indien..
SvaraRadera