5 September

Inatt vaknade jag med ett ryck. Bang, bang , bang……bang, bang, bang….hördes från nedervåningen. Jag kollade…Jonas var inte där….det var som jag trodde. Jonas hade gett sig in i en kamp med en attackerande kackerlacka ute i köket. Efter ett tips från en Svensk nyinflyttad granne så slet han tag i toalettborse, självklart oanvänd, och vann kampen. I fortsättningen så tänder nog Jonas lampan när han ska ner och dricka på natten.

Igår flyttade vi till huset. Så det var bara att pack ihop alla väskorna och ta bilen till Palm Meadows hus nr 132 som kommer att vara vårt hem det närmsta halvåret. Vi fick bara med oss ryggsäckarna med datorerna och lite smågrejor i första lasset för vi har än så länge en ganska liten bil. Mäklaren gick igenom en massa med huset med Jonas och barnen fick äntligen gå till lekplatsen. Där kom nästan genast en Maid fram till mig med sina referenser och sökte jobb. Jag sa att vi hade några på gång och att hon kunde komma tillbaka nästa dag.

Palm Meadow är en inhägnad community där det är ca 5-700 hus (kommer inte ihåg hur många det var) och är väldigt välorganiserat. Det är en som blandning av Wisteria Lane i Desperate Housewifes och filmen Tre Truman show för att det känns så overkligt här. Lugnt och skönt, städat och fint och sklijer sig otroligt mycket mot livet utanför i Bangalore.

Det var en trädgårdsmästare anlitad för att såga ner lite av bambun som hängde in på balkongen som var och röjde. En som verkade ha hand om honom kom då och pratade med oss och vips så hade vi en trädgårdsmästare. För 500 rupier (knappt 100kr) i månaden kommer han förbi några gånger i veckan och sköter om vår minimala trädgård. Den är i väldigt dåligt skick och kan behöva lite kärlek. Han ska också så frö så att vi får en gräsmatta. Det kostade också 500 rupier. Sedan så ska han plantera en häck i framkant (2kr / planta + 50 kr för jobbet).

För oss bar det sedan av till shoppingcentret Total för att köpa mat och grejor till köket, det fanns ingen köksutrustning alls. Ett antal timmar senare så var vi klara. Två fulla kundvagnar och vi har det mesta som vi behöver till att börja med. Synd att dom inte har IKEA.

Det är mycket trafik men det rullar ändå på för det mesta. Vi har väll inte varit ute och åkt i riktig rusningstrafik ännu men än så länge så funkar det ganska bra. Barnen sitter och spana efter hundar och kossor hela tiden. Hundar är det gott om och kossorna ser man då och då. Ibland så ligger de vid mittrefugen i körfältet och vilar. Här är väldigt mycket små bilar, mest Tata och Suzuki, små lastbilar, massor av Rikshas och miljarder mopeder som dom åker hela familjer på.

På kvällen tänkte vi och äta på en av restaurangerna vid klubbhuset men eftersom väskorna kom (chauffören fick åka en vända till efter vi varit på shoppingcentret och hämta resten) och Anna och Anders (den andra Svenska nyinflyttade familjen) skulle komma förbi en sväng så bestämde vi oss för att gå till den lilla mataffären i området och handla lite för att laga egen mat. När vi kom hem och skulle börja…ingen gas...det skulle funnits men Jonas hade glömt att dom sagt till när vi kom att det inte fanns någon. Så jag fick kila bort till den Indiska restaurangen vid klubbhuset och köpa med mig mat hem.

Anna och Anders hade redan anställt en maid men dom hade intervjuat två till som dom tyckte var jättebra. Så Anna ringde och bokad in dom till i morse till oss. Vi intervjuade båda två i morse men bestämde oss för Bahvani. Hon är 31 år och kommer att jobba hos oss heldagar mån-fre och halva lördagen. Matlagning, städning, tvätt och passa barnen medans jag jobbar.

En sak som är ett mysterium än så länge är alla lampknapparna. Det finns massor av dom och man vet aldrig vilken som går till vilket. Så det blir ett hysteriskt knappande när man ska släcka ner huset på kvällen.

Gaskillen kom på sin moped och monterade in gasen.

Jag och barnen hann iväg en snabb sväng till poolen och lekplatsen innan vi skulle på Bbq hos en på Jonas jobb.

Allt börjar falla på plats!!

kram